Tidigare i veckan stod jag vid något som kallas för ”kärnan” och beundrade utsikten över Helsingborgs stad. Kylan i luften och de klara färgerna av blå himmel och gröna träd var riktigt vackert. Jag tycker om att studera de äldre byggnaderna från stadshuset, till Grand Hotell. Opassande men nödvändigt fanns där även några nybyggda kontorslokaler och när jag såg stressade affärsmän och kvinnor lämna byggnaden gick tankarna igång. ”Vad inspirerad och harmonisk jag blir av en vacker utsikt, det borde vara fler än jag som blir det” ”jag borde söka upp platser som inspirerar mig oftare när jag arbetar” ”när brukar jag komma på de bästa idéerna?” ”det är ofta när jag kör bil…eller i någon inspirerande lokal eller vid en solnedgång” ”world trade center i Malmö var shysst” ”känner jag till några flera inspirerande lokaler?” ”inte många” ”Palladium i Borlänge är inspirerande” ”hur kommer det sig att det finns så få inspirerande kontorslokaler?”…

Om du har lyssnat till någon av Härén-bröderna om kreativitet har du förmodligen tagit del av deras något ovetenskapliga men fortfarande väldigt intressanta studier som de genomför genom handuppräckning på sina föreläsningar över hela världen. De har kommit fram till att i stort sett alla håller med om att deras arbete kräver kreativitet. Och det är i stort sett ingen som anser att deras arbetsplats är en plats som stimulerar eller inspirerar dem till att vara kreativa. Borde ses som ett misslyckande för många ledare.

Men är det konstigt? Om du reser mycket eller besöker konferenslokaler, kontorsutrymmen och mötesrum håller du nog med mig om att skillnaderna mellan lokaler ofta är färg på väggarna eller hur man väljer att placera stolarna. Det hör till sunt förnuft och jag behöver inga studier för att vi ska inse självklarheten i att fysiska miljöer påverkar oss, varför skulle vi annars lägga ner mer pengar än någonsin på inredning för att göra våra hus och lägenheter till hem.

Självklart är det sorgligt att många av oss känner sig som minst kreativa på vår arbetsplats säkert med undantag av fika-rasterna. Det är samtidigt inte konstigt och jag tycker att det är märkligt att dagens beslutsfattare inte reagerar på det absurda i att vi varje dag lämnar ett välrenoverat och noga inrett hem där vi ändå tillbringar större delen av vår att sova, för att gå till ett arbete där vi vill vara kreativa inkvarterade i långa korridorer med ett personligt utrymme som närmast kan liknas vi ett bås för boskap.