Jag sitter på en parkbänk i en asfalterad trappa och ser ut över ett bostadsområde i Älvsjö. Den klarblå himmeln, de nysprängda starkt gröna trädknopparna och lysande maskrosorna gör scenen bländande vacker. Jag hör barnskratt lite längre bort och mina tankar går till min uppväxt på Movägen och hur vi lekte med pinnar i skogen ovanför mitt barndomshem. Efter en stund promenerar, vad jag tror är en dagmamma med sina knoddar, förbi mig med ett långt tåg av små liv i ljusgröna reflexvästar. De tjugotalet små går i par och håller varandra i handen, skrattar, pratar högt och ser löjligt gulliga ut i sina solhattar, baskrar och prickiga byxor.

En av de små tjejerna går fram till en blomma och berättar för sina vänner att det är en maskros och att den är gul. En av killarna kommer fram till mig, säger hej och säger ”sitter du här?” varpå jag svarar ”ja” och ler. Han tittar på mig, ler tillbaka och säger ”bra”. Eftersom gruppen är ett ojämnt antal går en trio och håller varandra i händerna längst bak, de stannar bredvid mig och lägger sig tillsammans i blomrabatten, brister ut i ett överlyckligt skratt, ställer sig upp och går vidare. Nyfikenheten, upptäckarglädjen och en total frånvaro av rädsla är vad de lämnar mig med.

En tanke jag haft tidigare i veckan kommer tillbaka. Jag är helt säker på att ni vid flera tillfällen under den senaste tiden fått höra ”jag ska aldrig växa upp”. Eller ”det gäller att behålla barnet inom sig”. Jag gillar idén och tror att det är en gemensam nämnare för människor som inspirerar mig. Under en tid gillade jag inte ens tanken på att jag en dag skulle bli en man, utan ville för alltid bli kallad för pojke. Idag kan jag se att vad jag egentligen menade var att jag inte trodde på idén om att växa upp, för att ”bli äldre” betyder att du skulle sakta ner, skärpa till dig och bli tråkigare. Jag kan ofta tänka tanken att vissa av människorna jag möter, nästan känns besegrade. Som om något stort men samtidigt svårt att ta på, bara har vunnit över dem och att de bara har köpt det, accepterat det och gör sitt bästa för att hantera det.

Tyvärr händer det för många när de går in i en relation och den nykära fasen är över. Eller när de inspirerade börjar på ett nytt jobb och långsamt lär sig att passa in. Ofta händer det i livssituationer där personen har behövt göra stora avsteg eller uppoffringar från vad som gjorde dem till vem de var. Och över en natt har de lärt sig ett nytt språk: ”Men du måste förstå Johannes…”, ”Livet handlar om…”, ”Anpassa och kompromissa…”, ”Du kan inte ha allt…”, ”Vissa saker är viktigare än andra…”, ”Det är inte värt de…”, ”Man orkar inte…”. Besegrad.
När vi är yngre kallar vi förändringen ”att bli vuxen”, när vi blir äldre och håller oss själva tillbaka, tar det olika uttryck . Men en vanlig kommentar är ”nu har jag landat i vem jag är, vad jag vill och hur jag vill leva mitt liv”.

Borde inte ”att vara vuxen” leda till att du har fått fler perspektiv och är ännu mer villig att ifrågasätta måsten och borden? Borde inte erfarenheten innebära att du har lärt dig att det inte är lika viktigt vad andra människor tycker om dig och att du ska gå din egen väg för att vara lycklig? Borde du inte komma fram till att du inte behöver oroa dig för vad som kommer att gå fel eller för att misslyckas när du insett att du väldigt sällan kommer ihåg det ändå och det enda du ångrar i ditt liv är det du inte gjorde? Borde du inte insett att människor du alltid har inspirerats av inte följer strömmen? Istället för att låta dina ambitioner krympa med åren. Istället för att ge upp dina egenskaper som gör dig till den du är. Istället för att sluta söka efter inspirationen som gör dig tårögd av glädje och inte våga ta risken att kasta dig ut för att uppleva att du kan flyga.

Jag kan innerligt känna känslan som nästan pirrar i mig, när jag känner mig sådär levande. Den där känslan av att upptäcka något nytt och testa gränsen för vad som är möjligt för mig. Inspirationen och den där nykära känslan till livet som gör att jag med glädje utmanar, ifrågasätter och förändra mina prioriteringar, borden och måsten. Tillståndet som infinner sig när jag inser att jag varje dag kan skapa dagen som jag väljer det. När jag möter blicken från en fyraåring som skrattar överlycklig över att precis ha provat hur det känns att ligga i en blomrabatt, då inser jag varför jag gör det jag gör och vad mitt liv handlar om.

Med värme
Johannes

Du har blivit lurad. Ditt liv formas inte av ditt arv.
Ditt liv formas inte av din uppfostran.
Ditt liv formas inte av vad som hänt dig i ditt förflutna.
Ditt liv formas av livsförändrande ögonblick av beslut.

• Vilket beslut vet du att du behöver fatta idag för att förändra ditt liv?
• Se dig själv om 5 år.
• Hur skulle ditt liv ha förändrats om du gjorde det?
• Hur skulle ditt liv ha begränsats om du inte gjorde det?

Skillnaden mellan att hoppas och fatta ett beslut är skillnaden mellan att överleva och verkligen leva.

Ps. Se filmen
”The Way of The Peaceful Warrior”.

Kärlek
Johannes

Ibland kan jag tänka på hur mitt liv skulle se ut om du aldrig hade funnits? Har jag något att tacka dig för eller har du bara gjort allt svårare? Jag måste erkänna att jag fortfarande är rädd för dig och det gör mig förbannad. För det mesta tycker jag synd om dig. I stunder när jag känt mig stark har du gjort allt för att såra mig. I stunder när jag känt mig svag har du tröstat mig och försökt lura mig att ge upp min dröm.

Dina blickar och hårda kommentarer har tvingat fram min styrka men jag vill inte längre ha dig i mitt liv. Det som gör ont i mig är att du förmodligen aldrig kommer att förstå mig. Idag gör jag slut med dig som håller mig tillbaka.
Du säger ”vad kommer folk att tycka om dig” som om jag ska tillåta det påverka mitt liv. Du säger ”tänk dig för innan” när jag inte kan veta för att jag aldrig har provat. Du frågar mig om jag ”är säker på det” när du kan se min osäkerhet och du borde säga att du tror på mig.
Du säger ”måste du alltid sticka ut” när det var du som visade mig plagget som jag köpte. Du säger ”ska du aldrig bli nöjd” när du precis berättat för mig att du vill göra förändringar i ditt liv. Du säger ”pengar är inte allt” när jag aldrig har påstått det. Du frågar mig ”varför ska du förändras hela tiden” när det aldrig har handlat om att förändra mig utan att våga vara mer av den jag är. Du säger att prylar och saker inte är viktiga när jag alltid hört dig hoppats och önskat bilar, båtar, hus, resor, klockor och den senaste tekniken.

Du fäller ofta elaka kommentarer om det jag väljer att göra när du säger att du är min vän. Du pratar illa om mig inför andra utan att konfronera mig som om jag inte skulle få reda på det. Du säger att du inte gillar vad jag har blivit när jag aldrig känt mig så levande. Du säger att jag behöver tänka efter om jag verkligen gör rätt när du ser att det lyser i mina ögon av glädje och kärlek. Du säger att du känner dig sviken och att jag är otacksam som inte ser vad du har gjort för mig.

Jag undrar om du kan se att du sårar mig eller om din egen rädsla och känsla av otillräcklighet har gjort dig blind. Jag vill tro att du bryr dig om mig och vill mig väl även när dina ord är hårda, nedvärderande och elaka. Det har hjälpt mig att se att du med tiden har inspirerats av mig och att du utvecklat nya sidor hos dig även om du aldrig skulle erkänna det.
Jag har förminskat mig själv för att du ska kunna känna dig bekväm. Jag kan inte längre prata med dig om vad jag tänker för jag orkar inte höra dina kommentarer eller se dina blickar. Jag är också rädd, jag känner tvivel, jag söker stöd, jag behöver bekräftelse och vill bli accepterad för den jag är. Jag har inte alla svaren kring vad som är nästa steg eller hur jag ska uppnå det jag vill uppnå och bli den jag vill vara, jag har bara bestämt mig att jag ska. Därför kommer jag behöva exprimentera, prova och det kommer bli fel.

Jag vill hoppas att du en dag kommer att förstå mig. Att du inser att jag inte tar avstånd från dig för att jag tror att jag är bättre än dig utan att det är mitt sätt att skapa utrymme där jag tillåts upptäcka det bästa i mig.
Ibland kan jag tänka på hur mitt liv skulle se ut om du aldrig hade funnits? Jag inser nu att du har varit en viktig del i mitt liv som jag aldrig hade velat vara utan och även om jag fortfarande är rädd för dig så känner jag en stor kärlek till dig. Det som gör ont i mig är att du förmodligen aldrig kommer att förstå mig. Idag gör jag slut med dig som håller mig tillbaka.

Med värme
Johannes

Jag inspireras av att skapa förutsättningar för framtidens ledare.

Entreprenörskap för mig handlar mer om människorna bakom idéerna än idéerna i sig. Jag brinner för att stödja människor till utveckling. Varje dag har jag förmånen att få arbeta tillsammans med människor som söker stöd att göra sina idéer till verklighet. Vi har lärt oss sedan vi var väldigt små att söka svaren och potentialen utanför oss själva. Vi har många lärt oss att talang, flyt eller hårt arbete är det som krävs om vi ska lyckas uppnå det vi önskar.

Mitt intresse för människor och personlig utveckling har tagit mig på resor genom böcker men också ut i världen för att träffa mina inspirationskällor, och nu vet jag att potentialen aldrig kommer finnas utanför oss själva.

Det finns möjligheter i affärsidéen du just kommit på, och det finns möjligheter i den information och kunskap du söker dig till – men potentialen kommer alltid finnas i dig. Du har potentialen att uppnå, och göra, precis vad du vill i livet. Låt ingen annan bestämma åt dig vad som är rätt eller fel att göra. Bestäm dig för vad du vill uppnå, vad du vill skapa, och vilka visioner du har för din egen och andras framtid – och börja göra det, idag.

Så nu när du har den där perfekta idén, hur ska du få dig själv att göra det? En sak är säker, att gå utanför sin egen trygghetszon och genomföra saker andra inte tror på kommer göra att du tvivlar på dig själv. Du kommer känna rädsla, tvivel och förvirring. Det här är inget tecken på att du inte ska göra det, eller att du ska tro mindre på din idé, det är bara ett tecken på att du inte gjort det förut.

Sök dig istället till människor som gått igenom det du går igenom, och som kan stödja dig. Människor kommer berätta för dig att de också känt den rädslan och osäkerheten, men att de gjorde det ändå. Astrid Lindgren sa en gång; ”Mod är inte att känna rädsla, det är att känna rädsla och göra det ändå”.

Jag tror på dig, du har potential!

Med värme
Johannes

Här kan du se mina tankar om ämnet entreprenörskap, på Youtube-kanalen kan du även se vad andra ur Young Entreprenours of Sweden tycker och tänker.

http://www.youtube.com/watch?v=htFuFWHUyYA

Men att veta att man borde ha en vision har sällan hjälpt någon. Hur vi skapar en inspirerande vision och hur vi framför allt gör att människor känner sig delaktiga är en betydligt större utmaning. Och när vi inte vet hur är risken att vi inte ens försöker, inte finner stöd och därför lyckas väldigt få företag att vara inspirerande verksamheter och attraktiva arbetsgivare.

Så låt mig ge 3 konkreta idéer för vad som är viktigt att tänka på när du utvecklar en vision.

1. Se till att ta tid för det
De flesta verksamheter lägger av vana och felprioritering inte särskilt mycket tid på vare sig att vara kreativa och bara tänka eller att visionera. Vår kultur tenderar att belöna personlig uppoffring för personlig effektivitet och vi ser att ”arbeta hårt” och ”vara sysselsatt” som något viktigare än att ”bara tänka” eller reflektera vilket är en förutsättning för både personlig produktivitet och framgångsrika verksamheter. Schemalägg heldagar för att bara arbeta med din eller er vision. Du har inte tid att inte göra det.

2. Börja med vad och inte hur
Det enklaste sättet att begränsa din vision, förlama din kreativitet och döda dina drömmar är genom att samtidigt som du tänker på din vision försöker komma fram till hur du ska förverkliga den.
När du börjar visionsarbetet för både ditt liv och verksamhet ska du drömma, släppa dina tankar fria och helt stänga ute din nuvarande verklighet. Om du bygger en vision på din nuvarande verklighet
kommer du börja går efter vad du tror att du kan inte vad du vill och det är långt ifrån lika inspirerande.

3. Utifrån vad utvecklar du hur
När du fångat dina drömmar på papper och börjat processa ner detta till några konkreta meningar eller texter är det smart att söka dig till ett bollplank. Det proffs som är skickliga på att ställa dig rätt frågor, hjälpa dig att formulera dig och tänka till lite extra. Att få fler perspektiv på dina tankar ger dig nya insikter och både förbättrar samt göra att din visions-process går snabbare utan att du behöver stressa.

De flesta verksamheter jag träffar eller arbetar med har ingen tydlig vision och heller ingen tydlig plan för vilken riktning de är på väg. Ibland delar ett par personer i ledningen en bild men de pratar sällan om det på schemalaggd tid och det är något som man vet att man ”borde” göra men det ”hinns liksom inte riktigt med”. Man tycker att ”verksamheten rullar ju på bra ändå” och ”det har ju gått bra såhär långt”.

Men när du pratar om att det ”går bra”. Jämför du då med din omgivning, andra verksamheter eller jämför du med din potential? Att utveckla en inspirerande vision handlar inte bara om att veta vad man ska, det handlar om att skapa inspiration, det handlar om att sammanföra människor kring ett ideal och skapa ett arbetssätt och arbetskultur som entusiasmerar kunder, kollegor och dig själv varje dag. Det handlar om att skapa något som gör att det är lätt för dig att gå upp på morgonen och som får dig oavsett utmaningar att gå och lägga dig med ett leende på läpparna.

Det är anledningen till varför Martin Luther King inte sa: ”Jag har en femårig plan”.

”Det finns ingen verklighet.”

Jag kan se Navids passion framför mig när han berättar om de 4 orden som har förändrat hans liv. Och det är häftigt att se betydelsen av orden när man skapar sin egen verklighet. Jag fick frågan i en panel för ett tag sedan ”Så vad gör du egentligen Johannes?” och jag gillar att inte försöka svara lika förutsägbart så svaret blev ”Jag ifrågasätter och utmanar föreställningar”, svarade jag. Vilket är precis vad jag gör. Att stödja personer och organisationer till att frigöra potential handlar i stor utsträckning om att ifrågasätta och utmana föreställningar. Vilka föreställningar kan du frågar dig? Jag skulle inte säga alla. Jag ser ingen större mening i att ifrågasätta varför vi går med huvudet upp och fötterna ner eller varför vi inte har våra kläder ut och in. Jag ser heller ingen anledning att ifrågasätta hur människor lever sitt liv eller hur de tänker om det fungerar riktigt bra för dem och de inte har bett mig.

Jag ifrågasätter inte saker bara för att vara obstinat eller för att vara svår eller emot och tillbringar ofta inte särkilt mycket tid med människor som gillar att göra det. När det däremot är uppenbart att det vi tänker eller gör suger och verkligen inte leder oss dit vi vill då tycker jag det är sunt att ifrågasätta. Då rentav älskar jag att både ifrågasätta och utmana för att jag tycker att det är för få som vågar göra det.

Men att börja ifrågasätta handlar ofta om att våga vara obekväm och det är en mental muskel vi kan träna upp och då spelar det faktiskt ingen roll vad du gör så länge det är utanför din trygghetszon och utmanar dina föreställningar. Därför vill jag ge dig ett antal förslag på saker du kan göra för att utmana dig själv och inse som min kära vän säger: ”Det finns ingen verklighet”.

1. Kliv in i ett köpcentrum med mycket folk och lägg dig ner på golvet. Ligg kvar i minst 30 sekunder. (Om du vill göra det lite mindre omständigt kan du ha med dig en vän som kan försäkra folk om att du inte har dött, utan bara testar en grej.)

2. Gå fram till minst 3 personer kille, tjej, man eller kvinna du tycker ser trevlig ut och fråga efter deras nummer för att ta en fika någon dag. (”Hej, det här kommer kanske låta lite konstigt men jag tycker att du ser väldigt trevlig ut och anser mig ha en hyfsat okej personlighet själv och skulle gärna vilja bjuda dig på en fika någon dag…” är en okej start. Du kommer säkert på en bättre.)

3. Träng dig före i en kö. (Antingen kan du göra det på en svenskt vis och bara titta åt andra håller medan du långsamt smyger in före personen framför dig. Vill du göra det lite mer obekvämt går du in och ställer dig framför något, vänder dig bakåt och frågar ”Stod du här?” och när de svarar ”Ja” står du bara kvar tyst.)

4. Ställ dig stilla med bilen vid ett rödlyse och när det blir grönt vänta med att åka tills bilen bakom åtminståne ligger på tutan eller kör om.

Att utmana sin föreställningar är intressant. Var uppmärksam på vad som händer i dig när du ska ta steget fram till personen, när du lägger dig ned på golvet och på vilket sätt du hanterar rädslan för vad andra tycker om dig. Inse samtidigt att rädsla är inte något som bara händer oss utan att faktiskt bygger på våra föreställningar om vad saker betyder. Du gör det inte för att vara dryg, du gör det för att förstå att det är precis samma föreställningar som håller dig tillbaka från att bryta enkla normer i vårt samhälle som håller dig tillbaka från att göra viktiga förändringar i ditt liv. Bli bekväm med känslan att utmana dig själv och utmana andra att göra likadant. Det är inte bara nyttigt, det kan faktiskt bli väldigt roligt också.

Med värme

Sluta äta godis, börja träna, sköta skolan bra, fixa ett jobb, bli snällare, sluta fest-röka, skaffa ett sexliv, gå upp i vikt, ge mer pengar till välgörenhet, ta körkort, skaffa ett liv, skilja mig, dricka mindre alkohol, gå till tandläkaren, dra ned på takten, vara en bra förälder. Känner du igen dig?

Även om ämnet är lite väl förutsägbart vore det nära på tjänstefel om jag inte gav lite utrymme åt fenomenet ”nyårslöften”. Har du ett nyårslöfte? Då kommer du förmodligen misslyckas. Inte så motiverande, eller hur? Jag skriver inte den här texten för att motivera dig. Jag tror inte på att någon människa kan motivera någon annan, motivation är något vi behöver finna själva. Jag hoppas däremot att den här texten kan inspirera dig. Inte för att jag förskönar verkligheten eller ger dig en falsk bild av att förändring är lätt, utan för att jag är ärlig mot dig och berättar att ca 80 personer av 100 som sätter upp ett nyårslöfte ett år senare inte har gjort någon som helst förändring i sitt liv.

Inte för att det inte går att göra förändringar i våra liv, utan för att de flesta av oss inte vet hur man gör det. Och om man inte vet hur man gör så är det lätt att göra misstag som leder till att vi inte lyckas uppnå våra nyårslöften. Nu vet jag precis som du att många nyårslöften sätt lite som en skämt och själva syftet är att misslyckas, men visst finns det saker i vårt liv som vi vill förändra? Efter att under en tid nu ha hjälpt personer och organisationer att göra långsiktiga förändringar i liv och verksamhet så blir mönster väldigt tydliga. Jag brukar säga att det är fascinerande hur vi kan vara så olika och samtidigt så lika. Så låt mig för omväxlingens skull ge dig fyra steg du inte ska ta om du vill göra 2012 till ett år av förändring.

1. Du vill inte förändras
Det låter kanske konstigt men den största anledningen till att vi inte lyckas göra förändringar i vårt liv är att vi inte vill göra förändringar. Vi kanske säger att vi vill och vi kanske tror att vi vill men om vi sätter oss ner och verkligen tittar på det kommer vi fram till att vi inte är bredda att göra de uppoffringar som krävs för att uppnå det vi säger att vi önskar.
Låt oss ta ett vanligt exempel att du säger att du vill gå ner i vikt. Men du är inte bredd att sluta äta Ben&Jerry- glass ett par gånger i veckan. Utöver det vill du faktiskt ha den där efterrätten, i alla fall under helgen för den är inte bara god och social att äta utan även trevlig att laga. Sen är det ju så att det inte går att laga mat när man är bakfull och man behöver ju faktiskt både fett och salt dagen efter så söndagens pizza går inte att undvika. Att köpa nyttig mat är ofta dyrare, det kommer ta tid att lära sig att laga och det är nog för svårt. Och faktum är ju att det är riktigt tråkigt att motionera, träningsvärk är en plåga och du har ju faktiskt inte hittat någon sport som du tycker är särskilt inspirerande. Att säga att vi vill göra något och sedan upptäcka att vi argumenterar emot oss själva kanske är ett tecken på att vi inte vill göra förändringar?

2. Du kan inte sluta med något
Om du försöker sluta röka, sluta dricka lika mycket, sluta äta skräpmat, sluta att kompromissa…you name it, ge upp det och hitta på något du vill börja med istället. Det kanske låter som en lek med ord men det är det inte. Att börja med något är betydligt lättare än att sluta med något. Att sluta med något skapar en tomhet, att börja med något skapar en känsla av en ny riktning är inspirerande. Att ta steget till att bli mer social är mer inspirerande än att sluta vara blyg, precis som att börja äta bra mat skapar en skönare känsla än att sluta äta skräpmat. Så kom ihåg, du har inte slutat, du har börjat.

3. Du låter dig luras av framtiden
Låt mig ge dig ett litet tankeexempel för att visa vad jag menar. Vi kör vidare på samma kost-spår vi är inne på och säger att förändringen du vill göra i ditt liv är att du vill börja äta nyttigare. Kan du känna skillnaden mellan att säga ”jag ska börja äta nyttigare” och ”jag har börjat äta nyttigare”. Det första är en känsla av en bättre framtid och det andra är en förändring som redan är gjord. Att låta oss luras av framtiden är att tro att saker förändras om vi tänker ”att vi ska förändra dem”. Vägen till verklig förändring är att förstå att det bara finns ett sätt att göra förändringar och det är idag och just nu. Om du frågar dig själv vart du är och när du är kommer du alltid att svara ”här” och ”nu”. Det är bara just precis nu du kan göra någon förändring i ditt liv och det kommer alltid vara så. Att fatta beslut om att göra något i framtiden oavsett om det är nästa vecka, nästa månad eller nästa år är inte att fatta ett beslut att göra något utan att fatta ett beslut att inte göra något. När du blir hungrig har du två val, ”jag ska börja äta nyttigare” eller ”jag har börjat äta nyttigare”. Förändringen du söker sker för varje måltid du tar beslut om varje dag. Låt dig inte luras av framtiden för då kommer du skjuta upp ditt liv tills det inte finns någon tid kvar.

4. Du önskar dig utan att fatta beslut
Jag brukar säga att det bästa sättet att lära sig om en människas prioriteringar är inte att lyssna på vad denne säger, utan att titta i dennes kalender och kontoutdrag. De är självklart inte hela sanningen men att titta på vad du lägger din tid och dina pengar på ger dig en bra översikt över vad du prioriterar. Kika över dina nyårslöften och sen ställer du dig frågan ”Hur såg förra veckan ut för mig?” Hur spenderade jag min tid? Hur spenderade jag mina pengar? Kom jag närmare mina nyårslöften? Har jag prioriterat det jag säger att jag vill? När jag ställer den här frågan brukar hundra procent svara ”förra veckan är inte ett bra exempel”, vilket betyder att det är precis vad den är. Skillnaden att önska sig något och att fatta ett beslut är skillnaden att prata och att faktiskt göra det.
Det är en tydlig trend att människor vill förändras och utvecklas. Men vissa förändringar vi säger att vi vill ha är inte äkta. Det kan vara något vi säger för att passa in, för att vi bara fått för oss att vi borde göra det eller att den handlar om vad vi tror andra förväntar sig av oss och inte vad vi egentligen vill.

Mitt svar på varför ca 80 av 100 inte lyckas med att uppnå sina nyårslöften är samma svar som på frågan varför lever så många människor ett liv så långt ifrån sin fulla potential. Livet har en tendens att sluka oss. Det är så få som är seriösa med sina ambitioner och faktiskt verkligen försöker. Om du är seriös med dina ambitioner och har bestämt dig att uppnå dina nyårslöften så vill jag gratulera dig, du är värd det.

Med värme

Julmarknader, luciatåg, tomtehattar och lussebullar, ja nu är det jul igen. En högtid som många längtar efter, ser fram emot och pratar om från midsommar och framåt. Men var tar all passion och kärlek vägen när det börjar närma sig?

Släktmiddagar, julklappar, för mycket att göra och för lite tid att göra det på. Julstress är ett stort problem för många och den verkar börja allt tidigare, (i år fick jag höra första kommentaren redan i oktober). Jag tycker det är fascinerande och faktiskt på många sätt komiskt att de som längtar mest efter glögg och julemys är samma personer som är nära att döda någon i kön på ICA. Samma personer som struntar i vilken storlek det är på tröjan de ger i julklapp med motiveringen: ”jag sparar kvittot, de kan ju ändå byta”.

Under förra hösten hade jag ett samtal med en kvinna som hade stora tidsproblem med ”för mycket att göra och för få dygnstimmar”. Hon var påtagligt störd av det och det var ett tydligt mönster som jag efter en stund kommenterade: ”Det är uppenbart att du lägger en stor del av din fokus på att du inte har tid. Låt mig ställa dig frågan, hur mycket tid tror du det tar för dig att fundera, grubbla och klaga över att du inte har tid?” Hon stannade upp och funderade. Hon tänkte verkligen efter i vad jag upplevde som i alla fall en minut innan hon svarade: ”Jag har aldrig tänkt på det så där tidigare, det tar ju all min tid”.

I våra försök att göra det bästa av vad vi har håller vi ofta kvar vid vad vi inte vill ha genom att lägga allt vår fokus på det. Att vi inte har tid tar all vår tid. Vi pratar om att vi inte har pengar till det vi vill köpa, och spenderar pengarna på det vi egentligen inte tycker är särskilt viktigt. Vi stressar stressen. Klagar på att människorna i vår omgivning inte ger oss vad vi vill ha under den tiden vi borde ge dem vad vi vill ge.

Vi säger att vi inte har tid när vi lägger väldigt mycket av den på att klaga över att den inte finns. Vi lider inte av tidsproblem utan prioriteringsproblem. Vi lyssnar på när grannen säger att det inte går att hinna med familjen med allt som behöver göras innan jul, när han under en vecka har köpt, riggat och planerat belysning i sin trädgård så att vi behöver en svetshjälm för att undvika epileptiska anfall när man kliver utanför dörren.

Tiden passerar, dagarna går och vi blir allt mer stressade. Inte för att det egentligen finns någon nytta med det eller något att vara stressad över, utan mer på grund av att det är vad vi alltid brukar göra. Det är vad vår omgivning gör och vad vi lärt oss är något man får lära sig att leva med.
Julen närmar sig och du har alla möjligheter att göra det till ditt livs bästa. Fundera på det, varför inte? Det är något du säkert sett fram emot. Du är ledig och har tid med familjen.

Jag träffar förvånansvärt många som hatar julen på grund av alla krav. Allt man måste göra, alla man måste träffa och all tid det tar. Tyvärr är de flesta mer trötta efter julledigheten än innan. Det finns inget du behöver göra eller måste göra, bara det du vill göra. En present som är köpt ”för att du måste” behöver du inte spara kvittot på, spara hela julklappen, det är väl något personen förmodligen klarar sig bättre utan. Att mycket människor befinner sig på stan och i köpcentrum dagarna innan jul kan du se som en mysig och stämningsfull upplevelse om du inte ser till att bli förbannad över att det är kö, vad hade du förväntat dig

Låt mig även påminna dig om att du faktiskt väljer vilka människor du umgås med, även under julen. Eller som en vän till mig sa; ”Varför skulle jag tillbringa tid med människor jag inte trivs med bara för att det är tradition, dåliga traditioner är till för att brytas”.

Tillåt dig själv göra det här till en riktigt bra juletid, den bästa. Håll fokus på det värdefulla tillfället och möjligheten att träffa människor du tycker mycket om. Släpp idén om att du behöver pressa dig själv och göra allt själv. Låt dig själv göra vad du tycker är viktigt, samla dina nära och hjälps åt.

Missa inte julgranen för alla träd med att använda den värdefulla tid du har till att bli irriterad, stressad, pressad och trött. Fokusera på att ge dina vänner, din familj, och dina kära den bästa julklappen och viktigaste gåvan du kan ge – tiden med din närvaro, tiden med dig.

Med värme
Johannes